"Historiens slut" och EU:s utvidgning

Francis Fukayama skrev i början av 1990- talet sitt kända verk "Historiens slut och den sista människan". I verket beskriver Fukayama att nu när kommunismen fallit i.o.m kollapsen av Sovjetunionen, så fanns det inte längre något alternativ till världsordningen än liberalismen. Det hade pågått en kamp mellan individualism och det kollektiva ända sedan franska revolutionen. När den ryska revolutionen genomfördes år 1917 så ökade kraften för det kollektiva men efter olika ekonmiska oroligheter under 1970- talet så förstärktes det individuella, och efter Gorbatjovs reformer under 1980- talet så blev den senare övermäktig det kollektiva. När sedan Sovjetunionen slutligen kollapsade och "nya" liberala republiker uppstod ur dess aska så hade liberalismen segrat över kollektivet. Detta, menar Fukuyama, var slutet på en lång historisk epok som drivit människan till utveckling, samtidigt som en ny historia tar vid. Demokratin och marknadsekonomin var nu det enda alternativet för mänskligheten och den skulle fortsätta att spridas världen över utan att kunna hindras av något annat system.

Studerar man Fukuyamas tes och applicerar den på EU:s utveckling så kan man se att den relativt väl slagit igenom inom europa. Enda sedan kommunistblocket föll och de nya republikerna blev liberala marknadsekonomier så har EU, i relativt snabb takt integrerat dessa länder i gemenskapen. Den liberala idén om att demokartier inte för krig mot varandra har visat sig gälla i allra högsta grad inom Europa. Mot den bakgrunden så finns det ingen tvetydighte i att expansionen österut endast kan ses med positiva ögon. Nationalismen har fått stå tillbaka för att ge mer kraft åt det överstaliga institutionerna vilka förenar de Europeiska länderna och vilka är grunden för hela EU:s institutionella bygge. De nya länderna fick genomgå vissa strukurella ändringar för att kunna passa in i resten av EU. Utifrån detta så kan med all säkerhet säga att tesen slagit igenom och att liberalismen segrat inom europas gränser.

Om Fukuyamas tes tes helt skulle vunnit laga kraft så borde EU utan problem kunna fortsätta sin utvidgning österut, mot centralasien och mellanöstern. Men varför sker inte detta om liberalismen inte har några reella antagonister i dagens globaliserda värld. Flera anledningar kan nämnas såsom den att de institutioner vilka idag är EU inte är beredda för fler stater, då det skulle dramatiskt leda till svårigheter i beslutsfattandet. Detta kan dock överbryggas med att vetorätten för stater läggs ned och att mer av majoritetsomröstningar börjar gälla.

Eller så är det så Fukuyamas tes inte alls slagit igenom och att liberalismen har antagonister vilket försvårar för demokratin och marknadsekonomin att spridas.

Jag tror att hindret för en spridning av EU mot mellanöstern består av en kulturell kollision som inte de nuvarande medlemmarna av EU är beredda stå emot. Man närmar sig nu ett territorium som inte är lika vänligt sinnade till demokrati och liberala värderingar. Här har inte liberalismen segrat på långa vägar, utan här råder, med starka inslag av västliga makter, den internationella kaos som realismen brukar tala om. Kaoset råder av staterna inte ser att dom kan hjälpa varandra utan att man istället utövar självhjälp. Man försöker maximera sin maktposition i det rådande kaoset och där olika överstatliga institutioner inte ges något utrymme. En sista utpost mot denna region är turkiet som har haft en relativt lugn period jämfört med några av sina grannar. Men inte heller Turkiet har plats i EU då exempelvis Frankrike uttryckt oro för att islamister ska kunna ta plats i EU bestämmande organ. Turkiet är en sekulariserad stat som dock har haft vissa islamistiska inslag under den senaste tiden inom dess inrikespolitik. Det som dock skrämmer mig mer är att man inom EU inte tar upp de brott mot mänskliga rättigheter som Turkiet utfört på sin kurdiska befolkning under en lång period.

Mot bakgrund av det ovanstående så ser jag en utveckling mot det som Samuel Huntington beskriver som "The clash of civilizations". Han menar att det i framtiden kommer råda konflikter mellan olika civilisationer och där kristendomen och islam kommer att spela huvudrollerna. Tydligt är att avståndet mot en intregering av muslimska länder och västliga kristna länder ökar för varje dag som kaoste i mellanöstern fortgår. Jag skulle vilja se att liberalismen segrar, åtminstone politiskt, och att fler länder ger dom överstaliga, supranationella institutionerna en reell chans att verka globalt, och att civilistaionernas kamp kan förpassas till en före detta krigshetsande teori.

Även österut så finns problemen hägrande då EU här möter på en i högsta grad natioanalistisk stat som är en hybrid mellan demokrati och auktoritarism. Så länge den ryska utvecklingen fortsätter att gå mot en förstärkning av nationalstaten så kan inte länderna runt dess gränser utvecklas självständigt då detta hotar den nationella stoltheten. Ryssland är inte en liten stat som man kan vända ut och in på utan man måste respektera dom för vad dom är. Ryssarna genomgick en demokratiseringsprocess genom fyllot Jeltsin som inte var alltför positiv och valde istället att ta en väg som passade den ryska kulturen bättre. Så länge ekonomin bär kraft av olja och gas så ska nog EU se sig som lyckligt lottade att inte ryssland slår ihop sig med exempelvis Kina eller varför inte Iran, och där den västliga dominasesn inte består som den ser ut idag.

Så slutligen.

Nej, jag tror nog inte att historien är slut och att liberalismen slutligen har segrat. Vi går mot en ny period som jag varken tror att statsvetare eller andra intelektuella kan svara på hur den kommer att se ut. Dock tror jag att EU bör utvidgas mer både österur och mot mellanöstern, om inte för andra orsaker , så i alla fall för freden.

Over and out!