Den politiska Liberalismens baksida.

När jag först läste in mig på liberalismen så ville jag direkt utföra en distinktion mellan den politiska och den ekonomiska delen. Varför ville jag då göra denna distinktion?

Jo, den ekonomiska liberalismen ansåg, och anser jag fortfarande har för sora potential till att utveckla en avgrunds djup klyfta mellan de som tjänar på systemet, eller rättare sagt bristen på ett system, och de som marginaliseras av den samma. Fördelningen av inkomsten från produktion bör vara en statlig angelägenhet där statens roll bör vara att trygga en livskvalité som inte får understiga de mänskliga rättigheter vilka återfinns under FN:s deklarationer för mänskliga rättigheter. Dock bör inte statens ekonomiska roll färgas av en ideologi som lägger sin grund i att förtrycka och smutskasta de som vill tjäna pengar, och ackumulera kapital, på grund av politisk vinnig. Det staten framförallt bör satsa på är garantera invånarna (inte bara medborgarna, vilket nationalister anser) en fullgod utbildning, där man anförskaffar sig kunskap, inte genom kollektiv disciplinnering, utan genom en individanpassad utbildninga där skloan ska utgå från elevens reella mognad och inte enbart ålder. Staten ska även stå för sjukvård som ökar invånarnas livskvalitet och ett fullgott skydd för individens privat egendom. Detta anser jag står relativt nära social liberalismen vilket står för en stor portion av individuella friheter och rättigheter, men en ekonomisk fördelning av produktionsvinster som mer liknar det socialistiska än det liberala. Jag tror inte att man måste försämra individers ekonomiska friheter bara för att man för en politik som lägger tonvikt vid fördelning. Detta kan åstadkommas om man kan ge en adekvat bild till individer vilka förtjänster som kan utvinnas vid fördelningen, rent ekonomiskt. Dock blir det alltid en svår då dynamiken mellan fördelning och inegritet inte alltid står i symbios med varandra. Så den liberala ekonomin har inte bara negativa potential, utan även positiva, men då får inte människor runt om i världen enbart relatera USA med liberalism då USA:s utrikespolitik inte ska kopplas samman sann liberal inrikesekonomiska politik. Människor har alltför lätt att koplla allt negativt som USA står för och se dom som liberalismens fanbärare utan att de facto veta vad liberalism står för, och då endast se det som något negativt.

När jag på den senaste tiden studerat Latinamerikas historia efter självständigheten, så har jag även tagit del av den politiska liberalismens baksida. En baksida som jag inte tidigare erkänt som verklig. När jag tidigare studerat liberalism ur ett internationellt perspektiv så har jag alltid stoltserat med att jag är en trokännare av en positiv ideologi som grundar sig på goda intentioner men som kanske inte alltid praktiseras på dessa intentioner. Jag tänker då framförallt på USA och dess korsfarar politik. Även fast intentionerna och idealen är goda så ska inte en enskild stat ta på sig rollen att tvinga in dessa i andra staters inrikespolitik, särskilt inte om man enbart gör det av egoistiska skäl.
Jag anser inte att stater bör påtvingas liberala värderingar men jag vill hoppas den politiska evolutionen inom stater i slutänden ska leda till att en liberal plattform ser dagens ljus, och man utifrån denna plattform bygger upp ett jämlikt samhälle.

Jag ser det svårt att bekämpa rättigheter såsom rätten till jämlik utbildning, rätten till fri press, att man är tolerant mot religioner. Att statens makt ska vara förankrad i medborgarna. Rätten till eget ägande och produktivitet osv.
Hur kan detta då slå fel.

Jo, fel har det blivit (och det kommer säkert att bli fel) när en utomstående makt försöker med våld att påföra dessa värderingar i ett samhälle som inte står berett för dessa förändringar, varken socialt eller politiskt. Det var också detta som hände i latinamerika. De liberala värderingarna slog ner som en bomb i latinamerika i direkt samtid med självständigheten, utan att den växt fram genom en långtgående evolution. Man öppnade sina gränser utan att först skapa och förankra starka nationella institutioner vilka skulle säkerställa att de nationella särintresserna säkrades. De vidöppna ekonmierna ledde till att utländska intressenter sökte sig till naturrikedoma områdena och undanröjde alla hinder för en total exploatering av de områden vilka varit boplatser för en stor av ursprungsbefolkningen. Den politiska liberalismen fick stå tillbaka och de värderingar vilka var menade för att bygga upp ett jämlikt samhälle blev istället det motsatta. Det var under denna period som man lade grunden för de ojämlila strukturer under vilka stora delar av latinamerika än idag befinner sig under.
Det är tyvärr så här verkligheten ser ut idag för den globala liberala rörelsen. Man får stå till svars för de negativa ekonomiska konsekvenserna och inte få möjlighet tilla att lyfta fram de positiva politiska.

Dock står jag positiv och hoppas att de nyliberala ideerna om mer makt åt rättvisa transnationella organisationerna en dag ska bli verklighet, och att den dan kommer snart.

Over and out.