Läste nyligen om det framtida associeringsavtal som kommer att tillämpas mellan EU och dom centralamerikanska länderna.
Avtalet ska bestå av politisk dialog, bistånd och handel.
När det kommer till den politiska dialogen så anser jag att det finns en hel del positiva delar att ta del av.
Europa stod för mindre än ett sekel sedan i lågor efter två världskrig. Det fanns ingen reel enighet utan tvärtom, stora dikotomier länderna emellan. Men det var där man startade det sammarbete som idag är består av 27 länder och som inte har krigat med varandra sedan 2:dra världskriget. Man har byggt stabila ekonomiska institutioner vilka hjälpt till att ta till vara på de resurser som erbjudits (ibland inte med så goda metoder). Som unionen ser ut idag så råder det en realtiv enighet kring att det är en av anledningarna till att Europa står där den står.
Utifrån den erfarenheten så menar jag att EU kan dela med sig av det bygge som lett till dagens EU till dom länder med vilka man vill sluta avtal. Här har vi något positivt att dela med oss av till länder vilka i framtiden kommer att med största sannolikhet ingå avtal med andra länder i regionen.
Politisk dialog anser jag är något positivt så länge det inte övergår till politisk överlägsenhet där man vill tvinga på länder ett system genom påtryckningar. Det ska heller inte vara av anledningar som är kopplade till att senare kunna utvinna ekonomiska ojämlika vinster på premisserna av den politiska dialogen.
Nog om det!
När det gäller biståndet så finns det ingen mening med att sända ekonimiskt bistånd till korrumperade regeringar när det finns så mycket bättre alternativ.
Jag tycker att det bättre alternativet vore olika NGO:s som verkar inom länderan och som har en förmåga att nå ut med biståndet till dom som faktiskt behöver det. Dom har även en större transparans inom sina organisationer än någon stat någonsin kommer att ha.
Så mer pengar till NGO:s (ex röda korset, amnesty) och mindre pengar till regeringar.
Frihandeln, den eviga hjärtefrågan kring vara eller inte vara.
Personligen så anser jag att frihandel ska begås på jämlika villkor och inte så som det ser ut idag.
Idag måste dom länder som ingår frihandelsvatal med en betydligt ekonomiskt starkare makt utföra stora strukturella förändringar för att kunna upfylla kraven för avtalet. Problemet blir då att länderna låser sig fast i avtalet och inte har möjlighet att kliva ur om det går snett, samtidigt som den andra avtalsparten har alla möjlighter att kliva ur då man endast bistår med ekonomiskt kapital.
Det slutar då med att det inte är varken rättvist eller fritt.
I de avtal som EU tidigare ingått i med andra latinamerikanska länder så har utvecklingen varit att importen från EU länderna har ökat dramatiskt, speciellt av EU subventionerade jordbruksprodukter. Det har lett till att den inhemska jordbruket fått stå tillbaka då man inte kan svara upp mot den nya konkurensen.
Samtidigt har exporten ökat vilket kan vara positivt, om inte vinsten endast stannat i förtagen som opererat under stora skattelättnader.
Varför inte införa lika stora möjligheter för människor att röra sig fritt över gränserna som det är för kapital att röra sig.
Tåls att tänkas på!
Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar