Har läst en del om Latinamerika och i synnerhet centralamerika där USA genom den senare delen av 1900-talet har bedrivit en typisk amerikans utrikespolitik, där man gömmer sig bakom begreppet "nationell säkerhet" i sitt intrevenerande i andra länders inrikespolitiska utveckling.
Hur mycket skada får en nation eller region utsättas för innan världsamfundet med krafttag reagerar och hindrar en gepolitiska katastof som den i centralamerika under 80 och 90-talet. Eller är det så att världsamfundet står oförmöget att handla i dagens unilaterala världsordning där USA kan agera helt på egen hand utan att, som det verkar, något kan hindra dom.
Nu får vi verkligen hoppas att den republikanska eran i USA står inför ett hallt och att demokraterna kan stå upp o ta ett större utrikesmässigt ansvar så vi slipper höra slogans som "Either you are whit us or whit the terrorists". Världen är inte helt svart eller vit, det borde även USA:s president förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det du skriver om valet i USA är mycket intressant. Det som jag vill påpeka och klargöra här är varför USA agerar som den gör idag. Klassisk realism erbjuder oss en bra bas för att förklara Bushs agerande utrikespolitiskt. Det som karakteriserar den traditionella realismen är att den utgår ifrån en pessimistisk syn på människan. Individer och stater är maktsökande, vilket oundvikligen leder till konflikt och konkurrens. För att förstå den klassiska realismen finns det ett antal förgrundsgestalter såsom Machiavelli och Hobbes. Machiavelli menade på att man som ledare var tvungen att bryta sina löften för att behålla makten vilket gick ut på att förlita sig på rå styrka. Därmed också den viktiga militära styrka som förespråkas i denna tradition. Hobbes satte i likhet med realisterna, kampen för nationell överlevnad i centrum och att makt måste bemötas med motmakt. Dessa ovanstående insikter som Machiavelli och Hobbes erbjuder statsledare, för att hantera internationella relationer, är samlade i doktrinen raison d`etet som förklarar maktpolitikens etik, alltså den klassiska realismens dubbelmoral, alltså att hög moral krävs inom staten för att samhället ska fungera, men att inom den internationella arenan råder det ingen universell moral, vilket gör det nödvändigt för staters ledare att använda sig av lögner och bedrägerier. Ledarna måste alltså prioritera statens överlevnad till varje pris, därför legitimeras statens agerande i den internationella arenan.
Diana
hm, känns som jag också borde skriva något viktigt... :)
men det tänker jag inte göra, inte denna gång iallfall, ska dock börja läsa denna blogg oxå
detta är min --> naimy.blogg.se
kram Mimmi
Skicka en kommentar